Vi politiker uppmanas att vara aktiva på sociala medier. Men den uppmaningen har haft effekt att skrämma mer än att få till den där dialogen mellan folket och de förtroendevalda. Trollen som grasserar runt är skrämmande. Antingen de är robotar eller verkligt folk. Devisen ”det som skrivs på sociala medier, stannar på sociala medier” är levande. 

Jag har blivit idiotförklarad av verklighetens folk på Facebook och sedan har de hälsat glatt på mig på stan. Om det är jag eller dem som är en idiot som inte tror att den beska tonen på nätet går utanför sociala medier. Många av mina politiska vänner är så illa berörda att de antingen lämnar sociala medier eller till och med funderar på sin politiska framtid. En liten demokrati som Sverige har inte råd att mista de som väljer att engagera sig i samhällets utveckling och ta ansvar för vårt gemensamma.

Jag är aktiv på sociala medier och tycker det är ett fantastiskt komplement till torget eller dörren, när det fungerar. Man kan ta dialogen med medborgarna när det passar en själv och den enskilde. Du behöver inte känna att du stör. Men vill man att fler politiker ska ha fler plattformar där medborgardialogen kan ske så måste medborgarna också se till att vakta varandras tungor och hjälpas åt när trollen kommer fram, antingen det är robotar eller verklighetens folk. För kritiken som förtroendevalda många gånger får om en bristande medborgardialog handlar om att medborgarna med sin aggressiva ton själva skrämt bort politiken.

Politiker gillar samtal och utveckling. Det är en av grunderna till att man blev aktiv. Men om det hela tiden möts med förakt så tröttnar man. Men det är ju ingen majoritet som skriker och skäller. De är några fåtal som gör sig till talespersoner för alla verklighetens folk. Så vill ni ha en dialog med förtroendevalda så måste fler ta oss i försvar. Inte politiken vi företräder, utan oss som individer som valt att engagera oss för vårt gemensamma samhällets utveckling.