Ibland så måste man lyfta blicken och inte se vardagens problem. Att tillåta sig att drömma bort och se vart man vill oavsett vart man befinner sig idag. Men så plötsligt känner man gruskornet i skon och inget annat finns av intresse på denna jord….

I den kommunala sektorn finns det mycket gruskorn. Man frågor om visioner, men så skaver gruskornet och visionen landar i hål i foten för att slippa gruskornet. Så visionen blir ett hål i foten som ska kommuniceras med medborgarna och undrar om inte politiken har ett hål i huvudet istället. 

På det sätter växer föraktet fram och vi ser missnöjespartiet växa fram som gärna pekar ut svaga och utsatta grupper som problemet. Vi får med det en samhällsdebatt som kommer handla om vi och dom istället för våra gemensamma utmaningar för att reparera bristerna och utveckla samhället. Det växer en misstro på att de etablerade partierna har en vilja till positiv förändring utan bara tänker på sig själva och skiter i medborgarna. Man söker frekvent brister i besluten istället för att se på vad partierna vill. Visst kan vi som etablerade politiker vara behjälpliga i detta och det finns en hemläxa att göra.