Människovärdet är lika oavsett vem personen är. Men åsikten hos individen kan vara fördjävlig. Det finns idioter och skitstövlar i alla byar, städer, länder kulturer och religioner. Men man kan inte därför stämpla ett land, kultur eller religion som skit. Nånstans så måste vi komma förbi det kollektiva fördömandet bara för att enskilda företrädare är skitstövlar på alla sätt och vis. Fortsätter vi med kollektiva fördömande av folk, går vi en orolig tid till mötes

På en lägre nivå så finns även det kollektiva dömandet . Vi ser hur politiken får ta skiten när det inte fungerar på en enskild verksamhet. På detta tema skriver Micael Glennfalk i sin söndagskrönika i Dagens Vimmerby. Politiker ska hålla sig borta och låta professionen ta ett större makt över verksamheternas utformning. Visst kan det låta bra. Samma person tyckte att alla medborgare kan bli förtroendevalda och beslutsfattare innan han själv gav sig in i politiken. Men om vi ser på Vimmerby hur hade det set ut om lärare och läkare fått styra. Enkelt så hade vårdcentralen inte haft så mycket verksamhet som idag finns. Skolorna hade varit mycket färre (Färre än det som han och jag drev på). Så att låta professionen ta över kan i ett första ögonblick låta attraktivt. Men att det finns lokala förtroendevalda som har andra ögon på verksamheterna är inte av ondo. Det handlar om olika perspektiv som när det fungerar ger fantastiska resultat. 

Att sedan flytta över besluten till den statliga nivån, säger han i en kommentar, kommer göra små kommuner på landsbygden till vinnare. Tja inte ser jag det på de områden som idag ligger under statlig styrning. Samtidigt som många talar om mer statlig styrning skriker de om kommunala poliser för att inte staten läser uppgiften ute i de mindre landsbygdskommunerna. Men det finns något som måste göras och det är att öka bildningen av lokala politiker. Det skärs snabbt ner på utbildningskontot och resekontot. Minskad kunskap och omvärldsanalys är en stor fara för den lokala demokratin. Många lokala politiker har inte förutsättningarna för att kunna fullgöra sina uppdrag på ett tillfredställande sätt. Jag tror att det är en anledning till att många lämnar eller väljer att inte ge sig in i politiken. 

Men självklart kan man behöva lyssna på verksamheterna. Mycket av de regler som politiken beskylls för är inte politiska beslut utan verksamhetsföreträdare på olika plan som fattat beslut som sedan i medborgarnas ögon ser skeva ut. Det som behövs är en tydligare gränsdragning och tydlighet över vem som äger frågorna och beslutar om dem. Går det bra så tackar man verksamheterna. Går det åt helvete skäller man på politiken, oavsett vem som äger beslutet. Åter så landar vi in i det kollektiva straffandet. Jag är generellt kritisk till straffmentaliteten som råder. Den gör att man hellre gömmer undan det som inte fungerar än att lyfta upp det till utan för att tillsammans finna lösningar. 

Åter så lever vi i en värld där människor rör sig över gränser. Både fysiska och mentala. I grunden är detta av godo då det leder till utveckling av våra samhällen. Input och nya ögon är bra.