Idag så har folkhögskolestyrelsen för de regionägda folkhögskolorna i Kalmar län tagit verksamhetsplan för verksamhetsåret. Vid en snabb genomläsning kan vi konstatera att folkhögskolorna verkligen gör skillnad för den regionala utvecklingen. Ska jag lyfta några områden där folkhögskolan verkligen gör skillnad så kan man inte gå förbi kultur och demokrati. Men även i integrationen och når de kortutbildade där den kommunala skolan inte klarat sitt uppdrag. Folkbildningen bygger på att människor träffas och samtalar med varandra. Det är en av nycklarna kring folkbildningens framgångar i integrationsarbetet. 

Vi vet att vi måste ställa om samhället till ett hållbart samhälle. Hållbart ekonomiskt, socialt och ekologiskt. Folkhögskolorna i Kalmar län kan bli en av de regionala motorerna för att klara av vår hemläxa. 

När folkhögskolestyrelsen ska ta verksamhetsplan så noteras det att man en (1) dag i veckan ska servera vegetariskt mat. Då går Sverigedemokraterna i taket. Att äta kött hela veckan är okej, men att en dag avstå köttet är ett ingrepp i den enskildes liv. För mig blir det plakatpolitik på låg nivå. Om man i det sammanhanget tänker tillbaka på en artikel i Barometern förra veckan om maten på länssjukhuset så var spenatlasagne en av de populäraste rätterna med snabbast åtgång. Sverigedemokraterna lever i gårdagen där män behövde kött, sås och potatis (Väldigt gott ska erkännas) för att fått en redig måltid. 

Det Sverigedemokraterna missar är att folkbildningen bygger på underifrånperspektivet och därför från deltagarnas och medarbetarnas önskemål. Men Sverigedemokraterna vill gå in med ett klassiskt uppifrån perspektiv och styra, men ger sken av att de företräder folket. Det är ett klassiskt grepp från totalitära rörelser. ”Vi företräder folket och vet vad som är bäst för dem och vad de behöver. Självklart så kommer ni aldrig att höra detta rakt ut från företrädare från Sverigedemokraterna, men det är där den typen av rörelser/partier finns. 

Vidare så var Sverigedemokraterna besvikna för att det inte var inriktning på det svenska kulturarvet i verksamhetsplanerna. Men åter så slänger de sig med uttryck som de inte kan klä med ord. Har ett antal gånger ställt frågan till dem vad de menar med det svenska kulturarvet? Är det Kallar Anka på julafton? Så fort de ser ordet mångfald så går de igång. Lite enkelt är att de tror på enfald. Men vems enfald vet ingen, troligen deras egna, som de ändå inte kan förklara. Detta gör att det inte är så enkelt att ha en kulturpolitisk debatt med Sverigedemokraterna. Dels utifrån vad jag nämnt, men också att de inte i en debatt står för vad de har skrivet i sina budgetdokument och motioner. Så detta gör att vi tvingas presenterna Sverigedemokraternas politik. För de själva presenterar något helt annat till väljarna än vad de driver konkret i riksdag, regioner och kommuner. 

Jo jag måste erkänna att de har ett par punkter som den är tydliga med. Det är konkreta cykelställsfrågor. Skyltning för rökförbud, mer kameraövervakning, vård/omsorgs hundar mm. Och det är frågor som fångar väljarnas gunst, men inte är direkt partipolitiska utan elakt kan man kalla det populistiskt. Visst kan vän av ordning säga att det är bra att man lyssnar på väljarnas vardagsproblem och ser till att de blir åtgärdande. Men det som skiljer Sverigedemokraterna mot andra partier är att vi gör och ger uppdrag till tjänstemän som utför om så är möjligt, medan Sverigedemokraterna slår på stora trumman och på det sättet säga sig stå på folkets sida mot de hemska etablissemanget. 

Så slutklämmen blir att väljarna ser de konkreta frågorna och enkla lösningar på komplexa frågor som Sverigedemokraterna presenterar. Medan vi andra partiet ser komplexiteten och försöker presentera den och väljarna vänder oss ryggen. För min egen del är det inte vägen att gå att ta de enkla snabba väljarvägen. Ty den löser inte samhällets problem. Samhället är krångligt och det blir allt mer för var år som går. Då är det viktigt att vi beslutsfattare ger den bilden till medborgarna. För att ge en falsk eller skev bild av verkligheten kommer försvaga tilliten i samhället och försvaga demokratin. Vi kan se hur rörelser runt om i världen vinner kortsiktiga segrar. Men jag tror det långsiktigt folkbildandet arbetet kommer vinna över tid. Självklart kommer det bakslag som vi kan se i länder som Polen och USA mm.