Ur led är tiden. Hur ska väljarna begripa sig på politiken när plötsligt moderater gör upp med kommunister (som de alltid kallat vänstern) som de avskytt i alla år och Vänstern tar stöd av Sverigedemokrater. Moderaterna tycker det räcker med tre miljarder till välfärden medan vänstern självklart vill mest med tio miljarder. Så går det ett par dagar och så säger moderaterna at man är ense med vänstern om att det behövs 7,5 miljarder. Plötsligt så är vänstern i finrummet och moderaterna tar i så de kräks över satsningar på välfärden som de igår ville avveckla…

Vad av detta plötsliga engagemang för den offentliga välfärden? Om man betänker att Fredrik Reinfeldt förde dåvarande moderaterna vänster ut med att gilla facket och ha en förståelse för välfärden (Iallafall retoriskt). Nu är Reinfeldt epoken något som dagens moderater vill glömma bort och Reinfeldt är knappt välkommen i sitt eget parti. Partiledaren som lyfte moderaterna till nivåer som de aldrig senare varit i närheten av. 

Så varför så är de sådana ivrare av välfärden som de igår var emot? Det ena är att moderaterna sitter vid makten i många regioner och kommuner. Kanske är det rent retoriskt för att locka väljare. För att på en vecka gå från 3 miljarder till 7,5 och göra upp med vänstern… Men att de sitter vid makten är intressant. Ett av argumenten för att satsa på välfärden var att stoppa de varsel som finns ute i kommuner och regioner. Men så lyssnar man på moderatledaren i region Stockholm. Där ska man inte dra tillbaka några varsel trots statliga satsningar. Det andra är att de konservativa i Storbritannien gick framåt stort med stora löften om satsningar på välfärden och sjukvården. Att Ulf Kristersson skulle kunna bli en Boris Johnson är dock föga troligt. Nä, jag landar i att det är att jävlas med den sittande regeringen som är motorn i den moderata politiken. Det finns inget annat politiskt som stämmer in i bilden. 

Vi socialdemokrater får ofta skulden för att söka makten med alla till bud stående medel. Och politik bygger på att få makt för att kunna genomföra sin politik. Med JÖ så har vi den möjligheten. Tyvärr så är vi dåliga på att presentera de socialdemokratiska satsningarna som finns med och istället försvarar vi med en dåres envishet de liberala förslag som fanns med i kompromissen. Få verkar vara medvetna om alternativet. Ett konservativt block med beroende och inflytande nationalsocialistiska idéer. Det är inte längre ett teoretiskt resonemang utan vi kan se det i ett antal kommuner där Sverigedemokraterna sitter vid makten. Mellan Liberalerna, Centern och Socialdemokraterna finns det ändå en humanistiskt samsyn och som gör att vi kan leda landet tillsammans. Även om vi har skillnader i den ekonomiska politiken som vi får kompromissa med. Det är också så att en majoritet av väljarna har valt en humanistiskt riktning när de gick till valurnan. Visst diskuteras begränsningar i invandringspolitiken. Men det handlar om vilken kapacitet som vi har för ett ordnat mottagande. Egentligen inget nytt utan så har vi alltid agerat och det som hände 2015 är mer ett undantag än regel. Samtidigt så ska vi komma ihåg hur stora delar av föreningssverige tog ett gigantiskt ansvar. Inte för man var tvingad utan för man ville. Nån stans där är kärnan. Svenskarna är ett solidariskt folk som ställer upp när någon behöver hjälp och stöd. Därför är stödet för den generella välfärden stark och att vi ska gemensamt finansierad den. Privata lösningar är den enskildes skrik på att det krakelerar och man ser om sitt hus. Grunden är att den förda politiken under Alliansen gjort starka ingrepp i en fungerande välfärd. Med skattesänkningar för oss som redan har det okej ekonomiskt har utarmat kommuner och regioner. Nu försöker man återställa delar och det finns ett starkt stöd för det bland medborgarna och självklart vill alla ta äran åt sig. Tyvärr är minnet kort och orsaken till dagens problem med sjukvård och skola har glömts bort. 

För socialdemokraterna och den fackliga rörelsen gäller det nu att ta till ett ordentligt folkbildningsarbete. Att peka på de stora ideologiska skillnader som finns mellan partierna. Att tydliggöra konsekvenserna av den ena eller andra politiken. Som i mitt förra inlägg peka på vad Sverigedemokraterna lägger för konkreta förslag och vad de säger i retoriken. Skillnaden mellan ord och handling. Men vi måste också bli tydligare hur vi vill att vårt samhälle ska se ut. Hur vi vill att alla ska med, inte bara några. Hur vi med ett jämlikt samhälle får bukt med utanförskap och brottslighet. Hur våra unga kan få en framtidstro som visar på alternativ utan brott och våld. Att nattväktarstaten inte är lösningen för framtiden.