Det är många som pratar om att staten ska ta över ansvaret för folkbildningen. Roligt att de i detta fall ropar på staten när de i andra fall vill ha så lite med staten som möjligt. Men är staten en garant för att det ska fungera? Jag säger bara friskolor…

Det finns skit inom delar av folkbildningen. Det är inte bra och ska inte förekomma. Ett arbete pågår på Folkbildningsrådet med att reda ut det som sker samt så jobbar studieförbunden med att ta fram system som ska göra det svårare att fiffla och även att det ska upptäckas i ett tidigt skeende. Det finns inte hundraprocentiga system. Så länge det är pengar inblandade så kommer det finnas de med långa fingrar som vill ha mer.

Men tron att det hela skulke botas med ett förstatligande blir löjligt. Jag kan lyfta några exempel. Friskolor med stora vinster, friskolor med tvivelaktiga pedagogiker och religiös inblandning. Granskas av skolverket… Assistansersättning som rena brottsliga ligor har satt i system att nyttja betalas och granskas av Försäkringskassan. Bidrag till civilsamhället som inte varit by the book som utbetalts av MUCF, även om det varit några som återbetalts. Grunden är ändå att det finns skit oavsett avsändare av bidrag och oavsett granskare.

Så ställningstagande blir om vi ska fortsätta ha ett öppet samhälle som bygger på tillit och ger människor möjlighet att växa med ett aktivt civilsamhälle och folkbildning. Den andra vägen med ett slutet samhälle där misstron får råda är den andra vägen. Min väg är klar och den är öppen och bygger på tillit. Det innebär att de organisationer som uppbär stöd från samhället har ett ansvar att se till att stödet går dit det är tänkt.

När det gäller öppenheten så finns det mer att göra hos de organisationer och företag som får skattepengar till verksamheten. Detta bör vara under offentlighetsprincipen. Helt öppet och transparent för media, medborgare och beslutsfattare att granska och undersöka, precis som i offentlig verksamhet. Att man inte ska ta del av skolors resultat för att det kan vara ”affärshemligheter” är rent förbannat fåneri. Så länge verksamheter får skattemedel så är det öppenhet som ska gälla punkt slut. Här finns det inom folkbildningen att göra. Som en företrädare för offentligt drivna folkhögskolor med full öppenhet så ser jag inte att det ska vara några bekymmer för de verksamheter med andra huvudmän oavsett om det är folkhögskola eller studieförbund. Vill man ha hemliga delar för medlemmar så får de bekostas av medlemmar och hållas skilda från den skattefinansierade verksamheten. Kanske inte helt enkelt men öppenheten är avgörande för att behålla tilliten.

Till sist så finns de även de som vill förstatliga sjukvården och skolan. Det tror jag inte på och risken att de slår stenhårt mot landsbygden och mindre orter är stor. Vi kan åter peka på ett antal myndigheter som lämnat orter och landsbygden. Men mer om det i ett tidigare inlägg.