Vem vinner på ett förstatligande? Och är inte det mesta under statlig kontroll redan idag? Åter när man ser brister så kommer frågan om att byta ansvar. Från kommuner och regioner till staten. Som boende i en mindre kommun i Småland så har förstatligande av myndigheter inte varit optimalt. Från att det funnits skattekontor, försäkringskassa, arbetsförmedling och polis så finns service-kontor som precis har öppnat under politiska påtryckningar. Att då föreslå mer över till staten känns inte optimalt för medborgarna. Det handlar om i grunden om ett nytt ideologiskt styrsystem för att lösa bristerna.
Pandemin är unik. Aldrig har vi i vårt moderna samhälle varit ute för nått likande innan. Covid-19 har tagit oss alla på sängen. Även om staten eller EU eller FN styrt sjukvården och äldreomsorgen så hade vi inte klarar oss. Fortfarande hade förråden gapat tomma då det är en Lean-produktion som råder inom det offentliga. Inga lager utan att lagret ligger på vägarna. Det har dagsläget inte varit nån skillnad på partier. Visst gapar en del mer men inga konkreta förslag genom åren har kommit…
Region Kalmar Län har en av Sverige bästa sjukvård enligt de flesta undersökningar. Under pandemin har man dessutom inte minskat på hembesök av läkare som många andra regioner har gjort. Med tydlig politisk styrning och inte en massa hittepåmodeller med ersättningar och olika utförare har man hålla ihop verksamheten. De privata utförare som finns är inte de internationella vårdbolagen då ersättningssystemet inte uppmuntra till att skapa vinster och föra ut skattepengar. Utan ett ersättningssystem som ser till att vården kommer de mest behövande till del. Med det regionala styret kan man fördela resurser och personal dit där behoven finns. Med den lokala kunskapen som finns bland medarbetare och förtroendevalda bygger man en vård anpassad för regionens medborgarens behov. Regionen driver vård på ställen som inte är lönsamma och frågan är om det fortfarande skulle vara så med ett statligt ansvar? Jag ör tveksam utifrån de tidigare exempel som jag givit.
Tittar vi vidare på att förstatliga skolan så är det redan till stora delar statligt. Skollagen, läroplaner, tillsyn, resursfördelning (till del statligt). Åter så tror jag en statlig än mer styrd skola skulle bli ett dråpslag mot de mindre skolorna på landsbygden. I Vimmerby är det samma partier som vill förstatliga skolan som vill behålla alla skolor utifrån den lokala kunskapen. Kommer byråkrater i Stockholm ta hänsyn till den lokala opinionen i Djursdala eller Rumskulla? Personlige är jag mycket tveksam till det. Det kommer finnas en måttstock som är lika landet runt.
Samtidigt så verkar det glömmas bort att det är väljarna som väljer fram de politiker som man vill ska styra vården och skolan. Att väljarna sedan blir förbannade när skatter sänks och verksamheter läggs ner eller inte möter upp de faktiska behov som finns. Nånstans så måste man inse att ens val gör skillnad.
Man notera att väljarna och många partier var ytterst tveksamma till att dela i Sverige i 6 regioner för att makten skulle komma för långt bort från medborgarna men att förstatliga till en region för hela landet fungerar bra. Det känns inte genomtänkt från väljarna.
Men pudels kärna är att det handlar om en ideologisk systemkris. Utifrån marknadsliberala styrsystem som styr och organiserar välfärden. New public management (NPM) har varit rådande i kommuner och regioner och det kan vi nu se resultatet av. Många vänder nu NPM och de konsulter som varit drivande ryggen men fortfarande är inte såren läkta. Det kommer ta tid och det kommer också kräva politiskt mod att vara ideologisk och förstå att köpa och sälj inte hör hemma i välfärdens verksamheter där behov ska gå före plånbokens storlek. Valfriheten ska inte vara på företagens villkor utan individerna som har behoven. Skattemedel ska stanna i verksamheter och utveckla dem. Skattemedlen ska fördelas utifrån behov och inte den som skriker högst. Rättvisan är att ge mer till dem som har de största behoven för vård, omsorg och klara skolan.
Så slutsatsen är att det inte hjälper att flytta ansvarsgränserna för skolan och sjukvården till staten så länge man inte gör upp med den förhärskande ideologin på välfärdens område.