När landet bestod av gråsossar och allt var högerns fel. Det var en tid som var lättare att leva i? Världen och vardagen var mindre komplex och politiken kunde styra på ett helt annat sätt än idag. Idag så är politiken hämnad av den internationella världen. Svåra majoriteter, om den ens finns några… Jag är för det internationella och minns orden från 1:a majtågen om ”Internationell solidaritet -arbetarklassens kampenhet”. Jag tror på globalisering och det mångkulturella. Men vi behöver i denna tid finna nya former för demokratin att styra, på ett bra sätt som också blir tydligt för medborgarna och leder till resultat. Gör vi inte det så riskerar de mörka antidemokratiska krafterna få framgångar. Vi kan se det runt om i världen.
Men visst var det inte bättre förr. Klasser och klyftor var större, Det sociala skyddsnätet var under uppbyggnad. Men det fanns enklaste parlamentariska förhållande då majoritetsförhållande var tydligare och enklare att hantera. Men vi kan ta del av tidigare socialdemokratiska statsministrar som gärna såg överenskommelser över blockgränserna och under en majoritet av 1900-talet styrdes landet med beslut över blockgränserna och då gärna med Bondeförbundet, nuvarande Centerpartiet. Det fanns en ideologiskt samsyn utifrån folkrörelsen och stödet till de svagare.
Arbetarrörelsen och bonderörelsen var på många punkter nära varandra. Det kan även idag märkas ute i många kommuner och regioner. Samsynen kring problemformuleringen och lösningar. Visst kan man vara frustrerad över Centerns saktfärdighet många gånger när det kommer till att fatta beslut. Uttrycket ”Vänta och C” är nått vi lever med i kommunen.
Utifrån det oklara läget som väljarna röstat fram måste politiken finna vägar att fortfarande fatta beslut och också kunna presentera dem. Jag tror att partierna kampanjapparater med spinndoctors måste bytas ut. Nån stans så tror jag på att den gamla hederliga folkbildningen måste in. Korta kampanjer utan djup som gärna slaskar till motståndaren istället för att ge mer kött på benen om varför man fattar det ena eller andra beslutet. Det måste bli en backslash på det fördummande budskapspolitiken. Ett ideologiskt samtal om samhällets utveckling och möjligheter måste till. Vi är där vi är idag på grund av politiska beslut. Det innebär att man också kan vara nån annanstans i morgon på tack vare politiska beslut Men då måste vi också veta vart vi vill vara imorgon.
Det innebär att partier måste ha en färdriktning och en tanke om hur samhället ska se ut. Denna bild måste väljarna få ta del av i ett samtal som både ger och tar. Vi kan helt enkelt kalla det folkbildning. Men i det samtalet måste och den politiska realiteten vävas in. En realitet som innebär att om ett parti inte får över femtio procent så är man beroende av nån annan för att styra och leda. Helt enkelt så får man inte igenom sin politk till hundra…
Vi är där idag och har egentligen alltid varit där i en levande demokrati. Vem vet? Det är ju kanske himla bra det. Att samtala fram till lösningar som flertalet kan acceptera och ställa sig bakom.