Språkbruket inom politiken har blivit hårdare. Både bland politiker men också bland generella tyckare. Ibland när jag lyssnar eller läser vad mina politiska motståndare uttalar sig om undrar jag stilla om vi lever i samma land eller ens verklighet. Våld kan aldrig accepteras. Skjutningar är alltid ett misslyckande. Men är Sverige på väg att gå under? Skulle inte tro det. Och då kommer vi till pudels kärna. Tron och synen på människan och med det vilka åtgärder som vi behöver. Mitt förslag är främjande arbete framför brandkårsutryckningar

Jag tror som ni redan vet på det senare. Visst behövs fler poliser i samhället och det är på gång. Men om man har några hjärnceller så vet man att det inte är ett löpande band att utbilda poliser eller annan viktig välfärdspersonal. Funkar inte att stoppa in en människa på morgonen och på eftermiddagen rullar det ut en utbildad erfaren polis eller sjuksköterska. Så dagens brister lades grunden för många år sedan under ett annat styre där skattesänkningar var ledstjärnan istället för satsningar på välfärdens olika verksamheter. Nu må en och annan säga att jag skyller ifrån mig. Men som ett närliggande exempel sa moderaterna i Region Kalmar län nej till den skattehöjning som gjordes för ett par år sedan. Den gav 250 miljoner in i verksamheten. Men de driver en politik om fler och fler utgifter utan att erkänna om att de saknar täckning i sitt budgetalternativ.

Grunden i politik är att det tar tid och det är bra. Men då gäller det att ha en plan för vart man ska. Politik i en demokrati innebär också att flera vill vara med och tycka till och kanske till och med bestämma. Så länge inget parti har över femtio procent så kommer man vara tvungen att ta hänsyn till andra och så blir politiken. Socialdemokraterna har varit tydliga med det. Medan moderater och kristdemokrater tror de ska få igenom sina politik utan några eftergifter till Sverigedemokraterna som de söker stöd hos. Enkelt så befinner vi oss i denna regeringskris just för att man inte har lyssnat och sett till att stödet fungerar fullt ut. Sedan om Vänsterpartiet var kloka när man satte igång detta må framtiden utvisa, jag är skeptisk… 

Åter till stöttning och värme. Samhället har blivit råare. Och en anledning till detta är minskade satsningar på det förebyggande i samhället. Vi lägger stora resurser när väl olyckan är framme. Och vi vet att det är dyra och ofta inte bra fungerande åtgärder. Men vi måste vara proaktiva och börja tidigt. När jag gick i skolan så hände det att man fick hänga på vaktmästaren om man inte hade sin bästa dag i skolan. Han fanns där som en extra trygghet och gjorde mer än att laga skåp, han hjälpte också till att laga unga. Sedan så har dessa vaktmästare byts mot fastighetsskötare som utgår från en annan förvaltning och tiden på skolan mäts i kvadratmeter och sekunder. Tiden för den trötte, ledsna eleven finns inte kvar och är inte heller fastighetskontorets ansvar. 

Fritidsgårdar med utbildade fritidsledare har minskat. Nu öppnas mötesplatser allaktivitetshus men andra syften och målgrupper än vad gården hade. Många är integrationsprojekt och ligger under kommunernas arbetsmarknadsenheter och här mäter man andelen som går från bidrag till arbete. Det är bra men det lagas inga trasiga barn på dessa ställen. Jag lyssnade på en folkhögskolerektor som sa –på folkhögskolan är det inte vad du ska bli som som är det viktiga utan vem du ska bli. Det är en kärnfråga kring samhällsbygget som vi håller på att missa när vi skär ner i de verksamheter som just ska hjälpa våra unga med vem de ska bli. När inte det demokratiska samhället finns där som stöd, så kommer andra krafter fram och ger dem de handtag som de behöver. De kriminella, antidemokratiska eller religiösa fundamentalisterna. Ty våra unga behöver stöd och vägledning. Har alltid gjort och kommer alltid behöva. 

Jag tror att för att en individ ska bli en bra fungerande samhällsmedborgare så behövs social- och ekonomisk trygghet. Det är grundfundamenten för att fungera. Med skattesänkningar, neddragningar, tuffare krav på samhällets stöd och minskad och försämrad rehabilitering kommer klyftorna inte att minska. En högre skatt för oss som tjänar bra är en billig försäkring mot brott och våld. En väl utbyggt välfärd leder till ett tryggare samhälle. Det är min övertygelse. Att vi tillsammans tar ansvar och hjälps åt gör också att man mår bättre. Det är då lätt att göra sin plikt när man känner att man får vara en del av en gemenskap. Ni vet Antonovskys ”känslan av sammanhang (KASAM)”. 

Så slutsatsen är att man måste göra stora satsningar på främjande arbete och mindre åtgärder när väl olyckan är framme. Dessutom så är ofta främjande och förebyggande arbete billigt jämfört med utryckningar. Men resultaten är inte synliga direkt och kan vara svåra att mäta i detta mätsamhälle som vi lever i. 

Att skrika om fler poliser är populärt, men det löser inte de underbyggande bristerna i samhället. Det är långsiktigt främjandearbete som löser det.