Fördelningen av samhällskontraktet #val2018

Tidigare i veckan så träffande jag representanter från Stadsmissionen. De gav en bild av hur de fick allt mer att göra. Det var inte längre de som stod längst ner på samhällstrappan som besökte dem och var i behov av hjälp. Det sker en förskjutning sav samhällskontraktet. Från det gemensamma till de enskilda hjälporganisationerna. Stat och kommuner drar åt svångremmen för våra gemensamma skyddsvallar. Människor tvingas söka hjälp från andra. Sakta så backar vi tillbaka till ett samhälle där föreningar och ideella får ta ett allt större ansvar för människors förmåga att få bröd på bordet.

Sakta så glider vi in i ett systemskifte som vi talar tyst om. Om vi backar bandet till arbetarrörelsens begynnelse så var staten fiende som stod på de välbärgades sida. Arbetarrörelsen tillsammans med nykterhetsrörelsen såg sina medlemmar bli ställda på bar gata med aktivt stöd från samhället. Sakta så byggdes det upp ett skyddsnät i form av arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring i form av insamlingar mellan arbetskamrater. Under åren så tog arbetarna över staten och genomförde reformer för att människor skulle klara sig genom sjukdomar och konjunkturcyklar. Det var grunden för att bygga ett starkt samhälle som gjorde att individen blev starkare och kände en trygghet att våga ta språnget mot nya utmaningar.

Ett problem som följde i utveckligen var att det personliga ansvaret för vårt gemensamma avtog och man kände inte längre sitt eget ansvar för systemet. Från att vara en stöd i den nära gemenskapen blev det något stort och anonymt. Man kunde inte sig själv i staten, utan det var någon annan. Sakta så växte det fram en känsla av att lura systemet och roffa åt sig. För det var ju någon annans pengar, inte våra gemensamma.

Kunskapen om var arbetsgivaregiften är bortglömd. Det är nått som staten snor från arbetsgivarna. Inte att vi avstått en del av vårt gemensamma löneutrymme för att ge till våra gemensamma försäkringar som hjälper oss när vi är ställda i nöd eller när det är dags för att ta pension.

Systemet har med åren försvagats och en öppning för privata lösningar har växt sig starkare. Vi ser även hur den fackliga rörelsen åter söker lösningar för sina medlemmar. Med tilläggsförsäkringar ger man det stödet som förut ingick i det offentliga uppdraget.

Utvecklingen har två delar. Dels den rent ideologiska från högerhåll, som i grunden handlar om att hungriga människor jagar bättre. Att folk väljer sjukdom och arbetslöshet för att leva på det gemensamma. Den andra delen är statens och kommuners ekonomi som leder till sämre ersättningsnivåer. Samtidigt så har samhället aldrig haft så mycket pengar. Men år för år så ökar ojämlikheten och klyftorna mellan de som har och de som står utan växer.

Jag tror inte på en tillbakagång där delar av välfärden sköts av det ideella. Jag tror fortfarande på en stark stat som ser till att alla ska med. Men det kräver också ett individuellt ansvar för sitt eget liv. Samhällskontraktet bygger på att vi gemensamt gör vad vi kan för vår egna försörjning och solidariskt stöttar systemet. Det gemensamma har som uppgift att se till att det finns förutsättningar att ta sig vidare till egenförsörjning. Det görs i form av utbildningar, rehabilitering och en fungerande sjukvård.

Vi har byggt ett system som gör att vi är fria individer som inte är beroende av klanen, utan kan göra egna val utifrån våra egna drömmar och inte låses in till nära kära av ekonomiska skäl. Det offentliga stödet är på individnivå. Men om vi inte tar samtalet om vart samhället är på väg så kommer vi vända skutan tillbaka när vi låser in individen och gör den beroende av familj och godhjärtade grannar. Jag tror inte på den utvecklingen som gör att gemenskapen bygger på ekonomiskt beroende och inte av känslor för varandra.

Stadsmissionen och liknande organisationer gör ett fantastiskt jobb, men det är ett underbetyg på samhällets utveckling när de behöver växa och får till sig nya grupper.

Jag kommer återkomma med funderingar kring samhället och dess utveckling fram till valet september 2018. Ibland mer funderingar än sanningar. Det är viktigt att vi åter får igång ett samtal om utvecklingen av politiken och inte bara kring vem som ska regera med vem. Dessutom tror jag att kulturen kommer kunna bli en het fråga i valrörelsen och hoppas jag får rätt i det!

Media och annat Intressant:
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Om Peter Högberg 3515 artiklar
Socialdemokratisk opinionsbildare som inte alltid är korrekt, om ni frågar runt, men alltid Hammarbyare!