Det var ekonomin, arbetsmarknaden, integrationen, migrationen, pandemin, utrikespolitiken, inrikespolitiken, kriminalpolitiken mm. Där finns de. De som vet allt, som är den samlade expertisen i ett och samma huvud. Ofta så sammanfaller detta med en bitter medelålders vit man (finns självklart undantag). Må säga att det kan passa in på mig men med en viktig skillnad. Jag är inte bitter utan butter…

Dessa alla självutnämnda experter som har koll på allt och vet allt om allt och därför har en bättre kunskap än den sittande makthavaren (Undantaget må vara Trump, som just är den mannen i ett nötskal och tyvärr råkar vara makthavaren). Det finns alltid en forskare som har en avvikande mening mot det rådande sensus i forskarvärlden. Och just denna är sanningen upphöjt i tio. Inte de andra tusen som är ense. 

Detta gäller internationellt, nationellt och även lokalt. Vi kan se hur de kommenterar den dagliga politiken i våra kommunen. Trots utredningar, regler och lagar så anser de sig stå över detta och vräka okvädesord över de lokala beslutsfattarna och med misstro att de är ute efter att sabba för ”vanligt” folk. På riksplanet får en svensk utrikesminister kritik för att hon inte talar engelska som en engelsman. Det är enligt mig snobberi. Hon kunde glatt krävt att intervjuven gjorts på svenska och reporten fick lägga sig till. Eller krävt en tolk. Nu gör hon vad hon kan för att vara tillmötesgående (Jag har inte självt hört intervjun). Jag hade 1:a i allmän engelska när jag lämnade grundskolan. Trots detta har jag hållit tal för kommunens räkning i Uganda och gjort mig förståd. Om bara de som behärskar språken på ett optimalt sätt kan få ledande positioner där de kan förekomma utländska möten, skulle vi få ett fattigt land. 

Bredden av förtroendevalda med skilda bakgrunder är styrkan i vår demokrati. Varken akademiska titlar eller feta plånböcker är villkor för att ta sig till en kommunstyrelse eller regering. Jag är stolt över det. Det visar på demokrati, det visar på att klassresor är möjliga och det visar på att vi tar tillvara på varandras olikheter och bakgrunder.  

Men med den hatiska tonen på nätet och den faktaresistens som växer fram kommer det bli svårare att få medborgare som vill ta sig an förtroendeuppdrag. Det gäller inte bara politiken utan även föreningslivet där tyckarna står på läktaren och tycker och hatar. Vart är vi på väg? Om fakta inte längre är fakta. Förr var vi ense om att jorden var rund och sedan hade vi olika teorier om vad som var bästa lösningen för att ta sig runt den. Nu kan vi inte ens vara ense om att jorden är rund.

Till sist så har vi dem som alltid vet bäst vad vi skulle gjort efteråt. De var tysta under händelsen, men direkt efter hade de självklart gjort annorlunda. Ja stackare, det är vi många som gjort om vi hade haft facit innan lottodragningen…