Sommaren lider mot sitt slut. Sakta så går vi in i höstens vardag. Sommareffekterna av Covid-19 har vi inte än sett. Vi vet att kultursektorn och besöksnäringen fått ta storstryk denna sommar. Men det är under hösten som vi kommer se de tydliga effekterna av det hela. De pengar som skulle vara grunden till nästa säsong finns inte och kommer de klara att överleva till nästa sommar och kommer det komma en vanlig sommar igen? 

För kultur och besöksnäringen finns det flera delar som måste göras. Dels ett ekonomiskt stöd för att klara det aktuella läget men också ett perspektiv på längre sikt. Många mindre kommuner är starkt beroende av besöksnäringen och kulturarrangemang. Men hur man säkerställer kompetens arbetskraft över tid är en utmaning då nivån på service-utbudet hela tiden höjs. Det är positivt för den besökarens upplevelse men gör att det kan bli svårt att klara kompetensen. 

Under sommaren har det varit de klassiska semesterorterna som känt av pandemins konsekvenser. Men snart är det åter dags för vintersäsongen med hela skidnäringen som kommer få det svårt. 

Men många menar att vi inte kommer komma tillbaka till gårdagen och att vi kommer behöva ha ett nytt förhållningssätt kring aktiviteter som berör flera personer. Jag tror det ligger mycket i det. Jag sitter tyvärr inte själv på alla svar men är öppen för att lyssna på de idéer som kommer fram från branschföreträdare och experter på de olika områdena. 

Den socialdemokratiska ledda regeringen kom förra veckan med två inspel. Dels att man ser över hur man framöver ska arrangera arrangemang med fler än 50 deltagare och sedan att man inför mer stöd till kulturen. Jag tycker det är starkt att man för in 1,5 miljarder kronor till kulturen och statsministern ger kulturen ett stort utrymme i sitt sommartal. 

Denna pandemin visar på hur stark och viktig kulturen är i ett samhälle. Vi kan se land efter land i Europa som gör stora satsningar på att få kulturen att överleva. Som kulturpolitiker blir jag glad att se detta. Vet att många kulturutövare vill ha mer och så är det väl alltid. 

Jag har en förhoppning om att även efter pandemin så kommer kulturen klättrat på agendan över områden som diskuteras i den allmänna debatten. Vi vet hur den nationella politiska rörelserna aktivt jobbar med kulturen och många gånger är de enda eller bland få som har ett kulturpolitiskt program. Så det är dags att sätta kulturen på allvar på dagordningen. Om inte vi gör det så kommer andra krafter göra det. Och den samhällsutveckling som de står för är långt från den utveckling som vi vill se.

Vi som idag är kulturpolitiskt aktiva har nu en dörr öppen som vi måste nyttja. Det är en möjlighet som jag inte tror kommer tillbaka. Så kavla upp ärmarna äntra scenen och sjung ut vad vi vill. Låt budgeten bli ett kulturpolitiskt manus som vi sedan följer. Det känns som vi har en statsminister som kan ta taktpinnen med rätt manus. Så låt oss skriva.