Noterar att man på den borgerliga sidan inte har koll på hur landet styrs eller så är man bara dum?… Det handlar om ansvaret för sjukvården och omsorgen av våra äldre. Enligt lag som stiftas av riksdagen är det regioner och kommuner som har ansvaret. Regeringen kan be riksdagen ändra lagen. Riksdagsledamöter kan lyfta lagändringar i utskott. Men inget görs. Samtidigt så skriker de moderata regionråden om att man vet bäst lokalt… Det är moderater och kristdemokrater som styr de kommuner och regioner som fått värst kritik i dessa tider. Retoriken hänger inte ihop. Om jag vore konspiratoriskt lagd så skulle jag ju kunna tro att kraven på avgång mest handlar om en klassisk avledningsmanöver. Skjut på andra så minimeras den egna risken att bli granskad i sömmarna.

Om vi sedan går till den ekonomiska biten. Mer resurser än applåder hör vi i debatten. Det är bra och den socialdemokratiskt ledda regeringen har gjort historiska satsningar på välfärden och fört ut resurser till regioner och kommuner. Men de borgerliga har genom åren dränerat välfärden. Istället för pengar till mer händer, kompetensutveckling och löner har man valt att sänka skatter, subventionera häckklippning, altanbyggen med mera. Ute i borgerligt styrda regioner och kommuner har man valt sänkta skatter framför satsningar på välfärden. Från borgerligt håll i riksdagen skriker man sig hes när förslag om att begränsa vinstuttagen från privata skolkoncerner och få till en rättvisare fördelning av våra gemensammas skattepengar. 

Så moderater och kristdemokrater har ett par frågor att svara på. Vill man att regeringen ska ta över ansvaret för sjukvården och äldreomsorgen? Det vill säga avskaffa det kommunala självstyret? Om svaret är ja så underkänner ni era partikamraters kompetens att styra (vilket jag kan förstå, då bristerna är uppenbara). Men jag tror på det nära ledarskapet. Jag tror på att besluten ska fattas nära de berörda. Men vi behöver se till att vi får en fungerande resursfördelning mellan landets olika delar och nivåer. Men åter igen så vet vi att regionen och kommuner med borgerligt styre gärna sänker skatter och sparkar medarbetare hellre än satsar på verksamheter. I grunden är det en stark ideologisk skillnad mellan partierna som blir tydlig. 

Det handlar om oss som tror på en gemensamt finansierad välfärd som bygger på var och en efter förmåga till var och en efter behov. Ett samhälle där den enskildes behov av välfärdens tjänster går före plånbok eller kövalla. Men i sin retorik så hör vi kristdemokrater och moderater prata om hur väl de vill och hur dum regeringen är. Mer till alla om de får bestämma låter de sin retoriska tunga väsa ut. Men i praktiken så sänker de välfärden och gör det än svårare att klara kriser och stötta de svaga i samhället. För det är inte Florence Nightingale som de har som förebild utan massa nyliberala tänkare som har som mål att minska det gemensamma för ideologin ”sköt dig själv och skit i andra”. De vill helt enkelt beskära samhällets stöd och lägga hela skulden på den enskilde. Det är den sjukes eller arbetslöses eget fel och därför ska man piskas frisk eller till arbete. Inte att det finns systembrister som leder till sjukdom eller arbetslöshet som ligger utanför den enskildes påverkan. Att man i sådana situation behöver rehabilitering, kompetensutveckling och en ekonomi som man klarar sig på är inget som förstås av de borgerliga. En hungrig bäver jagar bättre var det en tidigare partiledare för Centern som uttalade… 

Så slutligen, visst finns det brister i dagens samhälle som vi måste åtgärda. Men det behövs en sammanhållen politik på all nivåer. Oavsett var man flyttar ansvarsgränserna kommer det alltid finnas en gråzon där människor kan hamna emellan. Balansen mellan det lokala och statsmakten är en delikat fråga. Utifrån vad man lokalt röstat fram för majoritet och vilket val man gjort på nationell nivå. Ibland kan det uppelvas frustrerande att det inte hänger ihop. Att väljarna inte ser helheten. Men då har vi misslyckats att förklara hur det hänger samman. Att vi lokalt inte klarar av att genomföra våra löften om inte den nationella makten har samsyn och tvärtom. En socialdemokratiskt ledd regering ger men det måste samtidigt finnas mottagande styren ute i regioner och kommuner som förmår att förvalta, se framåt och ta kloka beslut för välfärdens bästa.