Partiprogram och verklighet…

Socialdemokraterna måste finna en väg fram där man förklarar vad vi VILL göra politiskt och vilket samhälle vi eftersträvar. Men samtidigt måste vi presentera vilken politik vi kan driva utifrån det parlamentariska läget i kommun, region, riket och EU.

Debatten kring att skuldbelägga ledande socialdemokrater för att inte driva en socialdemokratisk politik och ta stöd från V är märklig. Som socialdemokratisk politiker känner jag mig ideologisk trygg i var jag har mina värderingar och vad jag vill åstadkomma för samhälle. I och med detta så har jag inga problem med att göra upp med andra demokratiska partier om jag ser att uppgörelsen leder ett steg närmare mina mål och visioner eller i vart fall inte bort från dem. Den pragmatiska politiken ute i kommuner och regioner bygger i stort sett hela tiden på kompromisser.

Men det jag kan sakna är en frisk debatt om det socialdemokratiska samhällsbygget utifrån den verklighet som vi befinner oss i. Hur ser våra lösningar ut för att nå våra mål. Vad är det socialdemokratiska svaret på klimatkrisen, ökade klyftor, kultur mm. Hur förklarar vi att politiken hänger ihop. Att den politik som vi socialdemokrater i Vimmerby vill driva är beroende på beslut i regionen och riksdagen.

I debatten kan man se förespråkare för att vi ska kasta in handduken och lämna över till det konservativa blocket med stöd eller tillsammans med Sverigedemokraterna. Jag blir skrämd av den synen. För mig som socialdemokrat är det av största vikt att hålla SD borta från makten då de har en ideologisk syn som ligger så långt från mig man kan komma. Jag tror inte som en del att de kommer vara ofarliga om de tillåts komma in i maktens korridorer. De som argumenterar att om vi släpper and em så kommer de lära sig och förstå… Jojo… De kommer definitivt inte bara sitta stilla och acceptera vad som presenteras. Det är så enkelt att de åsikter som kommer från företrädare inte är tagna ur tomma intet och det är slut på slumpen att så många i SD kommer med rasistiska, nazistiska, fascistiska uttalanden stup i kvarten. Visst finns det idioter, men partiet har en ideologisk grund som gör att de samlas och får utrymme.

Jag gillar Ja (Januariavtalet). För det var det bästa utifrån det parlamentariska läget som vi kunde göra för att ha nån form av socialdemokratisk politik. Och självklart så ligger det i saken natur att man vill ha makten. Den politiker som säger nått annat ljuger. Man har en politik som man tror på och vill ha så mycket genomslag som möjligt för den och därför söker man lösningar som kan verka oortodoxa…

I Ja finns mycket socialdemokratisk politik, men vi är dåliga på att prata om den politik som finns med. Vi har hamnat i en position där vi argumenterar mer för samarbetet och förståelsen för C och L än för det socialdemokratiska innehållet. Lyssande på Annie Lööf på TV som pratade om det politiska innehållet som C drev. Det var uppfriskande att höra och jag vill att mina företrädare ska agera på samma sätt. Mer politiskt sakinnehåll och mindre försvar för organisatoriska uppgörelser, även om det är ett måste för att få igenom nån form av socialdemokratiska politik.