Så slår snart syren ut och folkbildningen angrips. Inte så konstigt då det är en av demokratins och öppenheten främsta bundsförvanter. Nånstans när tulpanerna slår ut och våren kommer med doft, värme och färg så kommer angreppen på det som inte fyrkantigt är. Det som inte går i de uppkörda spåren över maktens härlighet. Men samtidigt som vi bjuder av maskrosfältens gula färg, trots det ogräs som det är så måste vi också gilla de som granskar och kritiserar makten. De som tar parti för de svaga grupper som inte har en röst på ledarsidor eller i maktens salonger. Men vi behöver inte gilla tanken och tro på idéen.
Det är så lätt att vara emot de yttringar som vi inte gillar och stödja dem vi gillar. Nånstans så förnekar vi dem som yttrar sig för en sak deras frihet att yttra sig och hittar på massa regler och annan skit. Och märk att jag självklart menar sådana yttringar som ligger inom lagens gränser.
När vi sedan tar del av en krönika i Bulletin kan man notera att skribenten inte har nån större kunskap om vad folkhögskola är. En utbildningsform som inte finns med i det traditionella skolsystemet utan ligger på sidan om , men möjligheter för de studerande att ta sig vidare på folkhögskolekvoten. Folkhögskolan är en mötesplats där så många grupper som möjligt finns under samma tak. Det är en av nycklarna till framgången för de som går på folkhögskola. Dels stödet från de olika individerna som finns. En förståelse för samhällets olika grupper som man möter dagligen på skolan.
Det handlar om unga som inte klarat gymnasiet. Seniorer som förgyller sin vardag och håller knoppen och kroppen igång. De nyanlända som precis börjar ta till sig de första svenska orden. De som mitt i livet tar ett break för att finna sig själva. Några som tar sig an den där yrkesutbildningen som ger en ny framtid. De som saknar några ämnen till drömutbildningen på högskolan. Han eller hon som går en preparandkursför att söka till en konsthögskola eller motsvarande. Och alla de som tar ett år eller två på folkhögskola för att bara finna sig själva, läka eller ta reda på vad man vill i framtiden.
Allt detta gör folkhögskolan till en unik plats i samhället. Det är detta som också leder till att man tar ställning gentemot de man ser i samhället. Tittar vi sedan på statens fyra syften med folkbildningen så blir det extra tydligt att stå på barrikaden är en del av folkhögskolans roll.
- stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin
- bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen
- bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället
- bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.
Men är det då nån skillnad på vem som är huvudman. I sak inte. Uppdraget är detsamma och skolorna lever under samma regelverk och syften oavsett om huvudmannen är kristen, scout, arbetarrörelse eller en region. Visst sätter en huvudman sin prägel på skolan. Huvudmannnens värderingar finns närvarande. Utbildningar kan vara riktade till huvudmannens behov för att klara sin verksamhet. Men det finns ett gemensamt kitt som består i den särskilda pedagogiken som är folkbildningen och statens syften som är mycket levande på skolorna. De är inga syften som ligger som hyllvärmare utan finns aktivt verkande dagligen i klassrum, korridorer, matsal och på internatet. Folkhögskolan är mer än en skola. Kanske är det ordet livsform som jag söker. För varje person som passerat folkhögskolan lämnar den berörd. Oavsett om det är veckokurs eller två-årig utbildning. Mixen, blandningen och nyfikenheten finns där hela tiden.
Så med detta är det inte så konstigt att Ölands folkhögskola tar ställning och märk att det är rektor, lärare och studerande som tar ställning som individer, skolade i folkbildningens fyra syften som staten satt upp. Så visst kan denna utbildningsform verka skrämmande för de som inte vill ha en bred debatt och inte ser demokratin som det optimala styrsystemet. En utbildningsform som uppmanar till att tänka självständigt och ta ställning är inte alltid bekvämt…
Samtidigt som jag skriver detta så håller flugsnapparen på att sätta bo i en av holkarna i trädgården. Granne med Rödstjärten…